"Nej, det kan jag inte."

I min familj firar vi julen vartannat år med mina kusiner och faster, och de andra åren med mina mammas kusiner. Varenda år som vi kom på julafton hem till min mammas kusiner gick "Kan du vissla Johanna" på Tv - har du inte sett den, gör det. Och efter varje gång, år efter år frågade mina släktingar "Kan du vissla Johanna?". Ångest. Riktig djävla ångest - som sexåring! För inte fan kunde jag vissla.
De följande åren började jag träna någon vecka innan julafton för att kunna vissla till svar istället för att generat titta ned i backen med ett svagt "nej". I och med pressen så kunde jag inte få fram ett ljud. Sedan kom serien igen och man satt i soffan bredvid julgranen. Jag visste att så fort eftertexterna rullat klart kommer frågan skrattandes från någon glögg-drickande släkting. Det var så otroligt pinsamt tyckte jag, så otroligt jobbigt!

Men, det slutar lyckligt. Jag lärde mig tillslut att få fram vissel-ljud. Dock är jag idag okunnig i visslingsämnet - jag försökte nyss men inte ett ljud kom, bara luft. Lite sorgligt att jag som 18 år kan köpa snus, rösta och ta körkort - men inte kan vissla. Är det illa?

Men livet har sina ljusa sidor, för jag är GRYM på att blåsa bubblor! Haha! tuggummi<3

Over and cappuccino