Vad skall jag göra åt håret? Man tycker att jag borde vara över hela grejen som händer, och att det kommer att vara som det är nu resten av livet troligtsvis,. Ändå kan jag inte sluta bli så otroligt avundsjuk när jag ser tjejer med höga tofsar, flätor eller tjockt svallande hår.

Det suger, men detta knäcker mig fortfarande.

BILDINSPIRATION ;)

Skule egentligen ha denna som rubrik:
" Idag är det en vecka och två dagar sedan jag startade universitetsstudierna - omg!"
,...men det fick inte plats.

På lite över en vecka har jag levt flera år, känns det som. Så alla ni som känner mig, jag kommer inte att vara densamma som för två veckor sedan, ingen ide att hålla kontakern? NOT. I need you more than ever! För skolan håller på att stressa ihjäl mig. Jag använde t o m "F-ordet" häromdagen. D:

Just i detta nu har jag kontroll - vilket jag inte kunde säga om mig själv häromdagen då skrivaren inte fungerade för mig två minuter efter att jag skulle gått hemifrån, dessutom klämde jag fingret i den, igen!

Ja herregud, universitet. Jag kan inte sluta tänka på mig själv sm extremt vuxen nu,.

Dagens sjukt stora plus är att jag känner mig snygg idag. Håret är perfekt, sminket är nogrannt & nagellacket awesome.

dessutom:
Idag är det Grrrrr...ammatik. ;D

Cyklade till tåget idag i klackarna med tolv centimeter över marken aka mina matrix-badass-kickass-skor.

Åkte in till skolan och den enda föreläsningen idag i grammatik. Tänkte att nu är det en torftig gubbe som kommer att stå och mala på om adverb och syntax i sjuttioelva år. Men BIG NO NO. In kommer föreläsaren; (mentala rösten dånar: oh.my.god. Han är SÅ snygg!) Alltså, morgondagens grammatikföreläsning har jag inget emot, speciellt inte när den leds av Honom. *svimmar lite med fladdrande ögonfransar*

Front row kommer att vara full imorgon kan jag lova, för läraren är verkligen, en mayor hottie.

Haaaahaaa. Jag har redan fått en kompis i klassen! *high-fivar mig själv*

Min introduktionsföreläsning bestod av en signora som pratade om Italiens historia, på italienska, i en timma.

Jag skall plugga tills jag kommer upp i en sådan stressfart att väggen som det är meningen att man skall gå in i skall rasa när jag kommer farandes! aka nu djävlar skall det pluggas.



Blir utgång på fredag kväll med kompisar, I'll need it,.

HAHAHA! (Triumferande skratt) De svarade! De lever, I'm lever. (Det där kom ut fel)

NU, kvällen innan skolstart är jag finally, helt och hållet inne på min kurs i italienska jag ska läsa på Stockholms universitet i höst. Jag var där idag, kollade läget tillsammans med Anna som skulle gått tillsammans med mig men som blev intagen till juridik istället. typiskt.(Men skitkul för henne!)

Alltså,... Där kom jag upp ur tunnelbanan vid Universitetet, hundratals människor strövade mot mig(tunnelbanan), stora byggnader, böljande gräs och hela campus-känslan,.  "Nu då?" tänkte jag och chansade mig fram. Känner mig otroligt liten :(

Har försökt komma i kontakt med institutet X antal ggr förra veckan och tidigare idag,. Har blivit kopplad, pratat med telefonister, datatekniker, telefonsvarare, studenthjälpare och allt sånt som finns där men inte kan hjälpa just en själv med ens problem utan "Jag kopplar dig till..."-människor.

Var ganska nere tidigare alltså, trodde inte att jag skulle få läsa italienska, att jag inte skulle vara universitetsstuderande i höst, utan arbetssökande. D: Det vore för täskigt.

Tänk er att Woody de första två minutrarna var jag idag:




"SLINKY! SLINKY!" x'D What's not to love?!

Det började så bra. Så fint, så otroligt genomtänkt! Och genom ett knapptryck var allt förstört.
Den största hatkärleken hyser jag till datorn och dess program. Can't live with them,..osv




It's not fair.

Jag håller på att gå isär just nu. Jag sitter och väntar på ett samtal från en kille på Meter film som jag skall försöka imponera på så att jag får komma och vara allt-i-allo eller något vid deras inspelningar.  De behöver folk till hösten, och det är ju tyvärr då jag pluggar, heltid. I vår däremot har jag inget alls att göra! Herregud vad nervös jag är! Hatar telefonsamtal, men samtidigt måste man ju göra några stycken för att komma framåt.

Skall nog uttrycka mig som När jag dör. för nog fan kommer den! Döden, alltså.

Då vill jag ha någon fin Yann Tiersen-låt spelandes i kyrkan,. En ganska glad en, som matchar de hundra solrosor som skall pryda min mörkblåa kista. Jag kan tänka mig lite lijor också, men den djäveln som tar med pelargoner till min begravning kommer jag att dra ned i kistan med mig. Jag hatar lukten av pelargoner.

Om ni alla har svikit mig och jag dör i ensamhet(största mardrömmen) kan ni spela Lily Allens Fuck you. (Never gonna happen för jag har världens goaste kompisar och familj)

MJ's död kanske inte är på riktigt. Det är bara så att han planerar en sjuhelvetes comeback och skuttar fram på sin första konsertkväll hur sjukt djäkla bra som helst. Why not?

Ibland känner jag lite ångest att bo mitt i ett radhusområde. Det börjar vid 9 varje morgon av att lekparken utanför invaderas av småbarn och föräldrar med fika. Barnaskriken ersätts efter klockan 9 på kvällen av hormonstinna blivande niondeklassare med mopeder som ska föra samtal och visa att de avslutat meningen med att gasa på mopeden så att gatan skriker. Vid 12-tiden på natten har dessa getts sig av för att ersättas med 20+ killar med gamla Saabar eller Volvos som verkar ha problem att få igång motorn, eftersom de Vägrar att stänga av dem i första hand.

Ja, jag kommer att bli den där subban i P R O som gammal som skriver insändare där jag klagar på katterna, folk med pelargoner och hur mycket det luktar kiss i allmänna hissar.

Va? Att även jag är jobbig då jag kommer hem stapplandes på höga klackar vid 4-5 på festkvällar? Eller hur jag & vännerna spelar musik på mobilen sena kvällar på Roslagsbanan på väg till klubbarna i stan? Hur Elinor & jag skriker ut POLE-DANCING så fort vi får tag i en stolpe?
,...

Ehm,.. JA! Nu skall jag ut och steka med min Snoffan på Ljusterö! Det blir jag, Snoffan och alla barnfamiljer på beachen. Ingen bikini-ångest alltså. :D

Ciao belli!

Jag går upp och ned för trappan för att träna inför Kebnekaise. Tyvärr blir jag väldigt andfådd efter två rundor för halsfluss-baktisarna sitter kvar och även fast pencillinet utkämpar en strid mot baktisrna inom mig kan de inte få dem att sluta äta upp min kondis.
Djäkla baktisar.

Min sjukdom(inte halsflussen utan den som jag haft sen sjuan) brukar ge med sig mot sommaren, men i år är det bara värre. Och det rent ut sagt suger, stenhårt. Inte nog med att självförtroendet då får en törn(Hey, man får acceptera det som hänt och försöka leva med det) utan jag går runt & är rädd för att någon skall märka.

Fan också. Jag vill inte påverkas, utan vara tuff & kaxig mot sjukdomen, men det känns som "Vem försöker jag lura? Du ÄR lite miffo, stå för det istället för att gömma det".
Djävla sjukdom.

Nu ska jag ta en match mot Tv-fåtöljen för att träna inför alla farliga möten med bergsgetter och sådant man kan stöta på uppe på Kebnekaise.

Ci sentiamo! Ciao.

Tillbaks från de döda - Det är vad jag är. Jag fick halsfluss och kunde inte äta på tre dagar, men i torsdags kväll efter en dag med pencillin blev jag sjukt sugen på pizza! Så jag tog en, med kött och hela köret! Bad idea. Bad idea. VERY bad idea.

Nu vill jag ha middagskvällar ute på Ljusterö när vi fått fina utemöbler till dansbanan aka altanen.

Bränd som få är jag som har bestämt mig för att ljusa mitt hår, ordentligt. Sedan får jag se iom jag håller kvar i det när la famiglia & jag skall till Mummy-land på julafton, tydligen är det lite osäkert att vara ljushårig & blåögd där, men whatevvah - vart är det inte det? Dessutom är jag numer skillad inom konsten att kick-ass.
Note to self: Packa ned Matrix-badass-kickass-skorna

Om 50 minuter åker jag ut till landet, för att aldrig återvända. Tror jag.

Landstället ligger på Ljusterö, bara en och en halv timma från radhuset i Åkersberga. Detta är då samma landställe som mina kompisar som gick Filmproduktion spelade in en skräckfilm på, med mig i en av huvudrollerna. Vi var livrädda den kvällen. Såg skräckfilnmer, berättade spökhistorier, spelade försjutton in en också! Så, nu skall jag ut dit själv på en regnig och grå dag. HELLLO???!!!!! Någon annan som ser att det kan bara gå åt helvete?!

Min mobil blev stulen för mindre än en vecka sedan så jag har ingen att kontakta! Ingen fast telefon finns där ute efter en felberäknad trädfällning över telefonledningen gjord av Pappa Holmström. Så djävla typiskt.

Och sedan kommer tidingarna skriva; "Nybliven studentska död - Polisen misstänker mord". Och sedan gråter farmor eller så ut i tidningen om att jag var så snäll och glad. En gammal lärare om att jag "hade hela livet framför mig". Och lillebrosan "ja e hungrig". Nejdå, men tyyyyp!

Sedan när allt lagt sig kommer folk att fatta att jag bara dog, sådär helt utan anledning!(aka MONSTERS!) Så fort någon frågar är det "ingen som riktigt vet". Nu blev jag ännu räddare(okej okej, mer rädd).


FAN,. Jag skulle frågat Freya(ovan) hon var också med och rädd den där filminspelningskvällen! Eller Suffi-Snoffan och hennes pojkis-glass från Göteborg om de kunde följa med. Jag menar Göteborg har väl ingen direkt skärdgård? OH! Who am I kidding, Suffi-Snoffan bor ju i skärgården.