När datorn varit igång några timmar för länge och när den börjar varva samt får hela skrivbordet att vibrera(kinky) så börjar det gå liiiite långsammare i photoshop och det blir allt svårare att ladda upp bilder i bloggen, på facebook eller bilddagboken.
     Det är då man tittar på klockan, för det är då man vet att det är sent. 01:46. Helvete. Jag som skulle gå och lägga mig klockan åtta.

Ett annat utav nattens i-landsproblem är mina nagellack. Jag har väl en sjuttioelva småflaskor nagellack, i alla möjliga färger. Just nu kan jag inte hitta en enda. Och jag som städat mitt rum! Typ.
     Med tanke på det. Drick för i helvete inte ur glaset med ”vatten” på mitt nattduksbord. Det är där i jag doppat fingertopparna efter att jag acetonat bort nagellacket den senaste månaden.

För någon vecka sedan uppe på redaktionen där vi hade praktiken. (Hade, nu är praktiken slut imorgon vanlig skola för första gången sedan i juni - FAN) Hela klassen hade bestämt att ingen studentskiva ska det bli, vi skall ut och äta istället. Sedan kom skolfotot på tal det med. Skall vi ha tema? Ett förslag som kom upp är att alla gör en slags parodi på sig själva. Alltså någon som är helt nedkärad i ishockey kommer med grillor på och hela köret. Jag blev stel och helt ärligt började jag få problem att andas. Genast började klasskamrater runt om mig prata om deras "självklarhet", men jag kunde inte hitta min! Det kändes som att jag blev helt tom inombords och att jag inte exsisterade, sedan kom Italien upp i huvudet. Andas uuuuuut.

Det är så viktigt med en personlig signatur tror jag. Visst jag har väl intressen som jag känner representerar mig bättre än Italien, men sådana saker kan jag inte ställa upp på klassfotot med för att de sakerna har jag valt att inte visa så tydligt offentligt. Det spelar nog ingen större roll vad ens personliga signum blir, så länge man har Något. Och alla har väl något, bara det att vissa visar det tydligare än andra.


Tell me; Vad är din "signatur"?

Sara och jag hade bestämt oss att åka till kära Gbg för att göra vårt projektarbete. (Simpelt förklarat, typ ett reseprogram i radioform riktat till dem med studentekonomi).

Taggade som fan satte vi oss på tåget 17.07 fredagen den 5:e och började rulla mot västra Sverige. (Tyvärr bokade jag InterCity biljetter, vilket innebar fem timmars tågresa.) Väl framme kirrade vi spårvagnskort, vilket är väldigt exotiskt för oss! Man skulle kunna tro att jag med tio års erfarnhet utav tävlande och tränade i orientering borde kunna hitta nånstans, men efter en fem minuter i den nya stan tog Sara kommandot, hon förstod att från min sida skulle hon inte få någon vidare hjälpfull info.

Två spårvagnar senare så var vi framme, vi hade ingen aning om VART vi skulle, vi hade en adress och på något djävla vänster hamnade vi rätt på en gång. (Återigen all credit till Sara) Lägenheten var inte någon keff etta utan riktigt fräsch, om man bortser från den läbbiga läsken i kylen. Vi packade upp, bäddade och satte oss tillslut framför TVn. Det var då det började.

Helt plötsligt insåg jag att jag frös som in i helvete. Kilade och hämtade mitt duntäcke men behövde gå och lägga mig ganska snart. Och trots mjukisbrallor och sådant pyjamastjaffs låg jag under duntäcket och hackade tänder utav köld! Morgonen därpå hade Johanna, för första gången på nästan ett år, feber. Jag fick i mig frukost vid två-tiden och när jag väl kände mig tillräckligt peppad att släpa mig in till Gbg centrum vid tre-tiden var Sara totaldäckad. (Hon var extremt förkyld).

Vid 17 var vi inne i Gbg, men ganska snart var vi tvunga att återvända till lägenheten för jag började bli snurrig och illmående och sådant där flummigt när man är febrig.

Söndag mådde jag också piss. Vid två gick vi och såg WALL-E. Var nära att nicka till, men jag är övertygad om att filmen var supersöt. Efter det promenerade vi (med en paus på 20 min då jag satt som en zombie och höll mig om magen på Handelsbankens trappa). KINA-MAT ville vi båda ha.

Jag är käkar inte rött kött, alltså bara kyckling och fisk i köttväg. Jag käkade vårrullar. I vårullarna var det kött, men jag var så hungrig att jag inte tänkte på det.

Det är så att när man inte käkat sådant kött på ett tag (över ett halvår) och helt plötsligt får i sig sådant får man som in i helvete ont i magen. "Och jag grät mig till sömns,.."

När vi klev av tåget i Stockholm drog vi en lättnadens suck och av min chaufför(mamma) fick jag en McFlurry i Hägernäs, bara för att.

ALLTSÅ! Hela Gbg och projektet gick åt helvete.

Nu kör vi STHLM-student ist.

Praktiken är slut imorgon. Efter fem veckor på en radio och tv-redaktion skall man tillbaks till de teoretiska ämnena som religion, svenska och samhällskunskap b.
I might just shoot myself

Men onsdagens inspelning utav "Nyfiken På" var ashärlig. Gäst(er) i studion var Zillah och Totte från Talang 2007. Så fort Zillah tog fram Totte var det som att en extra person kom i ni rummet! Jag som studioman(kvinna!) hade lite ångest innan om vart i helvete man sätter micken på en buktalare.

Fick be om ett ljudtest från båda två, helt sinnessjukt men Totte var typ, levande,...



En fika med Sofie idag som inte anser att mina mediaämnen är "viktiga", :O det beror på vad man skall plugga vidare till lilla Sofie! (HAH! Kommer alltid vara sex dar äldre än dig och kan alltså alltid skryta med min överlägsna vishet som endast kommer med åldern!) Fick en muffins och en cappuccino för 51 spänn. I Italien skulle jag fått samma för max 2 euro.

- Men åk dit då om det är så mycket bättre!
JAG ÄR PÅVÄG!11!!!!111"!"

Ang. klippet på Zillah och Totte. Vad är det Peppe Eng menar i slutet "App, app app! Det räcker med det där nu på nått sätt" Vadå något sätt? Antingen är det nog eller inte, och på något sätt? ÅÅÅÅHHÅHÅHÅHÅ! Jag pallar inte.

JAHA! Vad det detta som fick folk i min omgivning att snacka om jordens undergång!

Jag som trodde att de alla drabbats utav tillfälllig domedagsdepression.

SPOLIER! Jag HATAR spoilers! Just nu är jag fast i den tredje utav fyra böckerna om Bella Swan(Twilight). Freya är supersugen på att berätta allt för mig men jag har förbjudit henne att säga ett knyst, även om jag är äckligt nyfiken. MEN! På babynames.com hade de lagt upp en namnlista över Twilight-karaktärer, och ett okänt namn kom upp och självklart var jag tvungen att läsa om karaktären. OMG! Vad i helvete?

Freya, I know. Namnet är Renesmee.

Speaking of the devil. Jag och Freya var idag iväg och filmade ett helt fantastiskt Stockholm i mörker. Alla ljus och idéer som kom upp. Smygfilmade på tunnelbanan. Bokstaverade Stockholm med olika skyltar. Förföljde polisbilen på plattan. Det kommer att bli super.

Tidigare idag åkte vi in och intervjuade Jeanette Höglund. Snacka om trevlig tjej! Det var hur kul som helst att få träffa henne och även om vi inte var där så länge så fick vi vår tre-minutare.

Dagens internskämt: ",...som att leta efter en skruv i en stativväska"

Haha. Jag är trött.

Natten söndag till måndag fick jag knappt en blund i ögonen. Utanför var det streetrace(har de ens sådant i Italien tänkt jag) och hög technomusik spelades. Dock vore det självmord att stänga fönstret då utomhus är 25 grader medans inomhus - olidligt.
       Till skolan kom jag iaf, nästan först utav alla. Den vänliga receptionisten skickade ned mig till cafeterian där jag satte mig och skrev ett test, för "att kolla mina språkliga kunskaper inom språket". Det var som en sammanhängande text där vissa ord tagits bort och blandats med varann i en ruta högst upp. Jag trodde jag skulle klara av det superlätt. Hälften rätt. Alltså, hälften fel också. Sedan fick jag prata också, för ett muntligt test. Blev placerad i grupp 1. Nybörjargruppen, det är fan lite skämmigt då man pluggat språket två år här i Sverige, och så hamnar jag i samma grupp som de som aldrig tidigare läst italienska. För täskit.
       Första dagen hade vi en vikare, jippie tänkte jag ironiskt. En glad liten farbror som gissade hej vilt vart alla i klassen kom från för länder. Jag kikade runt på mina klasskompisar, fastslog nästan genast att alla var i 25-årsåldern och +/-. Maree, en trevlig australienska i 40-årsåldern blev min kompis under lektionen och jag stromtrivdes i hennes sällskap. Gick på ett välkomstmöte och träffade där på Erika, från Ungern. 25 år, lärare och icke engelsk-talande. Vi gick till fontana di Trevi från staz. Terminin och tillbaka. Käkade glass på vägen också.
Dock efter det då jag gick och handlade och sedan tog buss 38 hem kom ensamheten krypandes. I lägenheten var det tomt. Ingen utav de andra två studenterna var hemma och jag lagade en tallrik gröt åt mig, satt och åt vid bordet. Inte framför TV'n, för jag ville ödsla bort så mycket tid som möjligt. Efter det diska långsamt, sedan titta på RAI uno och alla kanaler som bara visade rent ut sagt - skitprogram. Jag pluggade lite men vid sju hade jag slut på aktiviteter så jag gick och lade mig.
       Detta var andra natten då jag grät mig till sömns.

Och det enda jag kunde tänka "Är det såhär det skall vara? Är det här min drömresa som jag skall minnas för resten utav mitt liv?"

Nyss, idag ringde jag till Jeanette Höglund. Hon verkar vara en hur cool kvinna som helst. Och jag med min telefonfobi skulle ringa idag och boka ett möte med henne. För på praktiken vi har nu skall vi göra TV-inslag till lilla TV Nord som skolan har som sin Tv-kanal. Jag kan inte ens se den i Åkersberga. Men telefonsvararen gick igång, och visst känns det läskigt att geöva ringa upp igen om en halvtimma. Men snacka om vilken power man får utav att utmana sig själv, tvinga sig möta sina rädslor. Min är att ringa. ÅH HERRE MIN SKAPARE! Nu ringde hon upp. Wie! En bokat möte på söder på fredag. skall kolla upp ett bra café där man får filma.

Igår var jag hemma hos Sara. Min kära vän som bor ute på vischan med sin pappa, jag har aldrig vågat mig hem till hennes mamma som bor mer centralt i Vallentuna för där bor också en hund. Igår skulle vi dock till hennes farfar och farmors hus. Men efter 20 minuter ryckandes i dörren med en nyckel som inte ville låsa upp något alls åkte vi hem till hennes mamma, och hunden. "det b'sta du kan göra är att ignorera henne, för hon är lika rädd för dig som du för henne" Yeah, right! tänkte jag först. Men eftermiddagen flöt på och det gick hur bra som helst! wow. verkligen! Det var bara att ignorera så gick det bra. Sedan höll jag mig på min kant också.

Vad gjorde jag för vettigt hos Sara då? Jo, vi bestämde oss för ett nytt syfte med vårt projektarbete. Vi hade tänkt göra en studentresa till Gbg. Och vi reste till Gbg, men det gick väl sådär,... Lägger upp ett inlägg om det imorgon,...

"Duu,.. internet borde funka på din dator nu"
När pappa uttalat meningen satt jag bara och gapade. Menade han att jag faktiskt skulle kunna surfa via min dator nu?
      Helt förundrad och skitlycklig då ingen ruta om felsökning dök upp och jag faktiskt loggades in på msn. WOW! Jag vet knappt hur jag skall bete mig nu. Internet, vad är det för något nu igen? Och vad mycket blogginlägg det finns att läsa! Så mycket musik att ladda ned! Så många klipp på youtube att kika på! Och för att inte tala om att H&M fått upp höstkollektioen ordentligt på hemsidan. Jag låtsas-shoppar som aldrig förr.

Kolar seriöst av snart. Internet.? I'm reborn.

Ursäkta för usel uppdatering, men hemma har vi inte fått internet fixat och i skolan kan jag bara tänka på jobbet.
   Praktiserar, alltså sitter och redigerar radioinslag/repotage hela dagarna uppe på redaktionen på skolan. Fy fan vad kul det är. Jag har nu varit programledare, producent och självkörare. alltså kommer jag nog inte vara i studion under sändning förens nästa termin då nästa praktikperiod är. :(