04.00 avgick färjan från Ljusterö mot Östanå färjeläge. Mamma körde i 140km/h(bokstavligt talat) till flygplatsen, och vid 05:55 checkade jag in min väska.
        Mamma och jag gick långsamt bort mot kontrollen, sedan stannade vi och jag lade ned hudkräm och smink i plastpåsar(sådant som man måste göra nu förtiden med alla vätskor innan man flyger). Jag visste, men jag tänkte inte direkt på det att mamma inte kunde följa mig igenom kontrollen. Jag skulle för första gången i mitt liv göra en resa på egen hand. Utan föräldrar, syskon, släktingar, kompisar, lärare. Det var bara jag, Johanna 17 år från Åkersberga. Mamma fällde några få tårrar, och en klump placerade sig i halsen på mig. Men jag kramade henne och gick mot en utav de bästa upplevelserna i mitt liv.

På flyget kunde jag inte förmå mig att ens få lite sömn. Klockan tio då planet landade hade jag varit vaken i 24 timmar, men inte kände jag mig trött. Jag hämtde min väska och gick ut i ankomsthallen för att hitta transfern som skulle ta mig till värdfamiljen. Där kom första motgången. Jag kunde inte någon med mitt namn på en skylt, alls! Ringde mamma efter några minuter, så typiskt för mig alltså, var så otroligt nära att börja gråta.
        Men det hela slutade bra för jag bestämde mig för att gå utanför flygplatsen och kolla, och där stod någon snubbe emd en cigg i mungipan med en skylt emd "Holmström" skrivet på. Med mig i bilen satt Mathilde, från Belgien. Hon skulle dock inte dela lägenhet med mig, vilket jag tyckte var synd då hon var mycket snäll!

Efter många galna omkörningar och sådant med bilen var vi framme vid ett hus där transfern ringde på dörren och sprang till sin älskade bil. Suck. Men jag mötte min värdmamma, Rosangela, som var supersnäll mot mig, mötte även en tjej i min ålder från Argetina som bodde där.

Efter 15 minuter kom nästa motgång, den värsta utav de alla skulle jag tro. Rosangela tar mig till sidan i köket och säger att hennes pappa har blivit allvarligt sjuk och att hon måste åka och ta hand om honom. "Jag kommer inte vara tillbaka förens på lördag". (På min födelsedag tänkte jag)

Monica från Argetina tog mig till Stazione Termini, visade mig skolan, hjälpte mig till en livmedelsbutik och såg till att jag fick bussbiljett. När vi kom hem hade Rosangela åkt.

Redan första kvällen då jag låg i sängen klockan åtta redan kände jag tårarna komma. Och det enda jag kunde tänka på var att få komma hem. Och det slog mig flera gånger "Är det så här det skall vara?" och "Kommer jag sluta vara ledsen längre fram eller kommer jag att må så här i två veckor framåt nu?" Det var hemskt.

Men detta var då min första dag i Italien.

Kommer att uppdatera dag för dag, du får läsa hur mycket du vill. Detta är lite terapi för mig, att hantera saknaden utav Rom och sådant.

Over and Cappuccino

Snart åker jag. Ikväll är början på den sista natten jag sover hemma. (För ärligt talat kan inte lördagsnatten räknas, kommer få max 1 timmas sömn då!) Jag kommer inte att sova i min egna säng, inte sitta vid min dator, inte ens komma innanför ytterdörren på två veckor. Det borde kanske inte vara en så stor grej, men jag kan inte låta bli att tänka att dessa två veckor alltid kommer att ha en inverkan på mitt liv.

Detta är så stort för lilla mig!

Allt jag önskar mig i födelsedagspresent är en bra resa, med glada människor som jag hoppas är ute efter inte bara nya språkkunskaper utan även nya kontakter, vänner.


Om jag förväntar mig det värsta som någonsin skulle kunna hända blir jag inte besviken. Fast detta är trots allt Min första resa ensam så det krävs en hel del tråkigheter för att göra mig snopen.

Eftersom Internetuppkopplingen lägger ned varannan minut i cirka en minut får man surfa jävligt snabbt.

Nu skall jag försöka lokalisera en resväska som jag måste ha tills imorgon, sista chansen att packa inför Italien som jag åker till på Söndag, är borta i två veckor. Nu har både Malin och Sofie erbjudit sig att låna ut. Så det löser sig nog.
     Satt tidigare ikväll och vaxade benen framför Project Runway. Men tro inte på skitsnacket att det skall göra så ont! Vill man vara fin får man lida pin. Jag lyckades tvinga till min lillebror att få pröva en vaxremsa på hans ben, men den fegisen har flytt till Vaxholm och en potentiell flickvän!

Och så ber jag alla att gå in och bli medlemmar på den här länken! Ni kan totalt ignorera sidan för resten utav era liv men se för guds skull till att jag kan få ett presentkort på KICKs för 150 kr.


Och min lilla Sofie L, jag drar som sagt till Italien i två veckor, men en fika eller typ sammanstrålning av något slag när skolorna börjat? Saknar sig ju! D:

Idag har min mamma tonat mitt hår. När jag köpte lådan märkt "MahognyRöd" sade min mamma
- "Det där kommer inte att bli bra Johanna! Det kommer inte bli rött, du tar fel nyans!" Och jag svarade pedagogiskt:
- "Nej mamma lilla. Det kommer att bli fint." Jag var så säker på min sak att jag lovade henne att bara följa hennes råd för resten utav livet om min färgning blev misslyckad.

Jag har lila hår. Det ser förtäskigt ut.
Plus att jag måste lyssna OCH följa morsans råd för resten utav livet.

På söndag åker jag!

N2M(note to myself): Googla Mahognylila

Idag tog jag tunnelbanan från Västra skogen till T-centralen, uppför rulltrappan och vem står inte där om SOFIE! aka Pepparkaka

Vi kilade och såg "Hancock", ni vet, Will Smith som en aning missförstådd superhjälte. Den var väl sådär, inte så jätte-wow-skitbra, men bra. Will Smith är alltid underbar *blink blink* och Charlize Theron var med, och hon är också alltid bra. (Gosh vad jag vill se "Monster")

Fick även min födelsedagspressy förtidigt utav pojkvännen. "Underworld evolution" Så. jävla. bra. Jag älskar Underworld-filmen och har tjatat om tvåan hur länge som helst, and look were it got me. ;)

Katterna jag passar åt farmor var helt sjukt glada över att jag kom hem igen. Vilket påminde mig om att ta allergitablett igen. (Bra drag utav mig va? Jag är kattvakt även fast jag är allergisk. Jag gör verkligen allt för pengar! :P)

Imorgon blir det till att gå och se Mamma Mia med familjen.

Over and Cappuccino

Bubblare: Jag hade typ Will Smith-fetisch eller något då jag var yngre. Hade en sådan där står pappfigur utav honom stående i mitt rum,.. Och ett album med bilder utav honom, och skivor, och filmer och lite sådant,.. Småkraffs.