Sara och jag hade bestämt oss att åka till kära Gbg för att göra vårt projektarbete. (Simpelt förklarat, typ ett reseprogram i radioform riktat till dem med studentekonomi).

Taggade som fan satte vi oss på tåget 17.07 fredagen den 5:e och började rulla mot västra Sverige. (Tyvärr bokade jag InterCity biljetter, vilket innebar fem timmars tågresa.) Väl framme kirrade vi spårvagnskort, vilket är väldigt exotiskt för oss! Man skulle kunna tro att jag med tio års erfarnhet utav tävlande och tränade i orientering borde kunna hitta nånstans, men efter en fem minuter i den nya stan tog Sara kommandot, hon förstod att från min sida skulle hon inte få någon vidare hjälpfull info.

Två spårvagnar senare så var vi framme, vi hade ingen aning om VART vi skulle, vi hade en adress och på något djävla vänster hamnade vi rätt på en gång. (Återigen all credit till Sara) Lägenheten var inte någon keff etta utan riktigt fräsch, om man bortser från den läbbiga läsken i kylen. Vi packade upp, bäddade och satte oss tillslut framför TVn. Det var då det började.

Helt plötsligt insåg jag att jag frös som in i helvete. Kilade och hämtade mitt duntäcke men behövde gå och lägga mig ganska snart. Och trots mjukisbrallor och sådant pyjamastjaffs låg jag under duntäcket och hackade tänder utav köld! Morgonen därpå hade Johanna, för första gången på nästan ett år, feber. Jag fick i mig frukost vid två-tiden och när jag väl kände mig tillräckligt peppad att släpa mig in till Gbg centrum vid tre-tiden var Sara totaldäckad. (Hon var extremt förkyld).

Vid 17 var vi inne i Gbg, men ganska snart var vi tvunga att återvända till lägenheten för jag började bli snurrig och illmående och sådant där flummigt när man är febrig.

Söndag mådde jag också piss. Vid två gick vi och såg WALL-E. Var nära att nicka till, men jag är övertygad om att filmen var supersöt. Efter det promenerade vi (med en paus på 20 min då jag satt som en zombie och höll mig om magen på Handelsbankens trappa). KINA-MAT ville vi båda ha.

Jag är käkar inte rött kött, alltså bara kyckling och fisk i köttväg. Jag käkade vårrullar. I vårullarna var det kött, men jag var så hungrig att jag inte tänkte på det.

Det är så att när man inte käkat sådant kött på ett tag (över ett halvår) och helt plötsligt får i sig sådant får man som in i helvete ont i magen. "Och jag grät mig till sömns,.."

När vi klev av tåget i Stockholm drog vi en lättnadens suck och av min chaufför(mamma) fick jag en McFlurry i Hägernäs, bara för att.

ALLTSÅ! Hela Gbg och projektet gick åt helvete.

Nu kör vi STHLM-student ist.