Nyss, idag ringde jag till Jeanette Höglund. Hon verkar vara en hur cool kvinna som helst. Och jag med min telefonfobi skulle ringa idag och boka ett möte med henne. För på praktiken vi har nu skall vi göra TV-inslag till lilla TV Nord som skolan har som sin Tv-kanal. Jag kan inte ens se den i Åkersberga. Men telefonsvararen gick igång, och visst känns det läskigt att geöva ringa upp igen om en halvtimma. Men snacka om vilken power man får utav att utmana sig själv, tvinga sig möta sina rädslor. Min är att ringa. ÅH HERRE MIN SKAPARE! Nu ringde hon upp. Wie! En bokat möte på söder på fredag. skall kolla upp ett bra café där man får filma.

Igår var jag hemma hos Sara. Min kära vän som bor ute på vischan med sin pappa, jag har aldrig vågat mig hem till hennes mamma som bor mer centralt i Vallentuna för där bor också en hund. Igår skulle vi dock till hennes farfar och farmors hus. Men efter 20 minuter ryckandes i dörren med en nyckel som inte ville låsa upp något alls åkte vi hem till hennes mamma, och hunden. "det b'sta du kan göra är att ignorera henne, för hon är lika rädd för dig som du för henne" Yeah, right! tänkte jag först. Men eftermiddagen flöt på och det gick hur bra som helst! wow. verkligen! Det var bara att ignorera så gick det bra. Sedan höll jag mig på min kant också.

Vad gjorde jag för vettigt hos Sara då? Jo, vi bestämde oss för ett nytt syfte med vårt projektarbete. Vi hade tänkt göra en studentresa till Gbg. Och vi reste till Gbg, men det gick väl sådär,... Lägger upp ett inlägg om det imorgon,...