Snart åker jag. Ikväll är början på den sista natten jag sover hemma. (För ärligt talat kan inte lördagsnatten räknas, kommer få max 1 timmas sömn då!) Jag kommer inte att sova i min egna säng, inte sitta vid min dator, inte ens komma innanför ytterdörren på två veckor. Det borde kanske inte vara en så stor grej, men jag kan inte låta bli att tänka att dessa två veckor alltid kommer att ha en inverkan på mitt liv.

Detta är så stort för lilla mig!

Allt jag önskar mig i födelsedagspresent är en bra resa, med glada människor som jag hoppas är ute efter inte bara nya språkkunskaper utan även nya kontakter, vänner.


Om jag förväntar mig det värsta som någonsin skulle kunna hända blir jag inte besviken. Fast detta är trots allt Min första resa ensam så det krävs en hel del tråkigheter för att göra mig snopen.