Jag har fått ett mail från EF nu. Ett mail om min värdfamilj. Helt plötsligt slog det mig att det är mindre än två veckor kvar tills jag skall alldeles själv åka ned till Rom, bo hos en främmande människa i två veckor, gå i skolan och bara prata italienska.

Jag är så obeskrivligt tacksam över att jag lever som jag gör och får möjlighet till att ens göra en sådan här resa. För detta är något jag kommer minnas hela livet. (Kanske ångrar senaste meningen lite då jag som 97-åring sitter på hem och ropar efter Lille Skutt, en aning sinnesförvirrad)

Och så får vi hoppas att jag inte blir helt utstött och sitter själv på mitt rum med en italienskabok på min 18-årsdag.

Over and Cappuccino :D