Måndag 11/8
Natten söndag till måndag fick jag knappt en blund i ögonen. Utanför var det streetrace(har de ens sådant i Italien tänkt jag) och hög technomusik spelades. Dock vore det självmord att stänga fönstret då utomhus är 25 grader medans inomhus - olidligt.
Till skolan kom jag iaf, nästan först utav alla. Den vänliga receptionisten skickade ned mig till cafeterian där jag satte mig och skrev ett test, för "att kolla mina språkliga kunskaper inom språket". Det var som en sammanhängande text där vissa ord tagits bort och blandats med varann i en ruta högst upp. Jag trodde jag skulle klara av det superlätt. Hälften rätt. Alltså, hälften fel också. Sedan fick jag prata också, för ett muntligt test. Blev placerad i grupp 1. Nybörjargruppen, det är fan lite skämmigt då man pluggat språket två år här i Sverige, och så hamnar jag i samma grupp som de som aldrig tidigare läst italienska. För täskit.
Första dagen hade vi en vikare, jippie tänkte jag ironiskt. En glad liten farbror som gissade hej vilt vart alla i klassen kom från för länder. Jag kikade runt på mina klasskompisar, fastslog nästan genast att alla var i 25-årsåldern och +/-. Maree, en trevlig australienska i 40-årsåldern blev min kompis under lektionen och jag stromtrivdes i hennes sällskap. Gick på ett välkomstmöte och träffade där på Erika, från Ungern. 25 år, lärare och icke engelsk-talande. Vi gick till fontana di Trevi från staz. Terminin och tillbaka. Käkade glass på vägen också.
Dock efter det då jag gick och handlade och sedan tog buss 38 hem kom ensamheten krypandes. I lägenheten var det tomt. Ingen utav de andra två studenterna var hemma och jag lagade en tallrik gröt åt mig, satt och åt vid bordet. Inte framför TV'n, för jag ville ödsla bort så mycket tid som möjligt. Efter det diska långsamt, sedan titta på RAI uno och alla kanaler som bara visade rent ut sagt - skitprogram. Jag pluggade lite men vid sju hade jag slut på aktiviteter så jag gick och lade mig.
Detta var andra natten då jag grät mig till sömns.
Och det enda jag kunde tänka "Är det såhär det skall vara? Är det här min drömresa som jag skall minnas för resten utav mitt liv?"
Till skolan kom jag iaf, nästan först utav alla. Den vänliga receptionisten skickade ned mig till cafeterian där jag satte mig och skrev ett test, för "att kolla mina språkliga kunskaper inom språket". Det var som en sammanhängande text där vissa ord tagits bort och blandats med varann i en ruta högst upp. Jag trodde jag skulle klara av det superlätt. Hälften rätt. Alltså, hälften fel också. Sedan fick jag prata också, för ett muntligt test. Blev placerad i grupp 1. Nybörjargruppen, det är fan lite skämmigt då man pluggat språket två år här i Sverige, och så hamnar jag i samma grupp som de som aldrig tidigare läst italienska. För täskit.
Första dagen hade vi en vikare, jippie tänkte jag ironiskt. En glad liten farbror som gissade hej vilt vart alla i klassen kom från för länder. Jag kikade runt på mina klasskompisar, fastslog nästan genast att alla var i 25-årsåldern och +/-. Maree, en trevlig australienska i 40-årsåldern blev min kompis under lektionen och jag stromtrivdes i hennes sällskap. Gick på ett välkomstmöte och träffade där på Erika, från Ungern. 25 år, lärare och icke engelsk-talande. Vi gick till fontana di Trevi från staz. Terminin och tillbaka. Käkade glass på vägen också.
Dock efter det då jag gick och handlade och sedan tog buss 38 hem kom ensamheten krypandes. I lägenheten var det tomt. Ingen utav de andra två studenterna var hemma och jag lagade en tallrik gröt åt mig, satt och åt vid bordet. Inte framför TV'n, för jag ville ödsla bort så mycket tid som möjligt. Efter det diska långsamt, sedan titta på RAI uno och alla kanaler som bara visade rent ut sagt - skitprogram. Jag pluggade lite men vid sju hade jag slut på aktiviteter så jag gick och lade mig.
Detta var andra natten då jag grät mig till sömns.
Och det enda jag kunde tänka "Är det såhär det skall vara? Är det här min drömresa som jag skall minnas för resten utav mitt liv?"
Kommentarer
Trackback
