För någon vecka sedan uppe på redaktionen där vi hade praktiken. (Hade, nu är praktiken slut imorgon vanlig skola för första gången sedan i juni - FAN) Hela klassen hade bestämt att ingen studentskiva ska det bli, vi skall ut och äta istället. Sedan kom skolfotot på tal det med. Skall vi ha tema? Ett förslag som kom upp är att alla gör en slags parodi på sig själva. Alltså någon som är helt nedkärad i ishockey kommer med grillor på och hela köret. Jag blev stel och helt ärligt började jag få problem att andas. Genast började klasskamrater runt om mig prata om deras "självklarhet", men jag kunde inte hitta min! Det kändes som att jag blev helt tom inombords och att jag inte exsisterade, sedan kom Italien upp i huvudet. Andas uuuuuut.

Det är så viktigt med en personlig signatur tror jag. Visst jag har väl intressen som jag känner representerar mig bättre än Italien, men sådana saker kan jag inte ställa upp på klassfotot med för att de sakerna har jag valt att inte visa så tydligt offentligt. Det spelar nog ingen större roll vad ens personliga signum blir, så länge man har Något. Och alla har väl något, bara det att vissa visar det tydligare än andra.


Tell me; Vad är din "signatur"?

Sara och jag hade bestämt oss att åka till kära Gbg för att göra vårt projektarbete. (Simpelt förklarat, typ ett reseprogram i radioform riktat till dem med studentekonomi).

Taggade som fan satte vi oss på tåget 17.07 fredagen den 5:e och började rulla mot västra Sverige. (Tyvärr bokade jag InterCity biljetter, vilket innebar fem timmars tågresa.) Väl framme kirrade vi spårvagnskort, vilket är väldigt exotiskt för oss! Man skulle kunna tro att jag med tio års erfarnhet utav tävlande och tränade i orientering borde kunna hitta nånstans, men efter en fem minuter i den nya stan tog Sara kommandot, hon förstod att från min sida skulle hon inte få någon vidare hjälpfull info.

Två spårvagnar senare så var vi framme, vi hade ingen aning om VART vi skulle, vi hade en adress och på något djävla vänster hamnade vi rätt på en gång. (Återigen all credit till Sara) Lägenheten var inte någon keff etta utan riktigt fräsch, om man bortser från den läbbiga läsken i kylen. Vi packade upp, bäddade och satte oss tillslut framför TVn. Det var då det började.

Helt plötsligt insåg jag att jag frös som in i helvete. Kilade och hämtade mitt duntäcke men behövde gå och lägga mig ganska snart. Och trots mjukisbrallor och sådant pyjamastjaffs låg jag under duntäcket och hackade tänder utav köld! Morgonen därpå hade Johanna, för första gången på nästan ett år, feber. Jag fick i mig frukost vid två-tiden och när jag väl kände mig tillräckligt peppad att släpa mig in till Gbg centrum vid tre-tiden var Sara totaldäckad. (Hon var extremt förkyld).

Vid 17 var vi inne i Gbg, men ganska snart var vi tvunga att återvända till lägenheten för jag började bli snurrig och illmående och sådant där flummigt när man är febrig.

Söndag mådde jag också piss. Vid två gick vi och såg WALL-E. Var nära att nicka till, men jag är övertygad om att filmen var supersöt. Efter det promenerade vi (med en paus på 20 min då jag satt som en zombie och höll mig om magen på Handelsbankens trappa). KINA-MAT ville vi båda ha.

Jag är käkar inte rött kött, alltså bara kyckling och fisk i köttväg. Jag käkade vårrullar. I vårullarna var det kött, men jag var så hungrig att jag inte tänkte på det.

Det är så att när man inte käkat sådant kött på ett tag (över ett halvår) och helt plötsligt får i sig sådant får man som in i helvete ont i magen. "Och jag grät mig till sömns,.."

När vi klev av tåget i Stockholm drog vi en lättnadens suck och av min chaufför(mamma) fick jag en McFlurry i Hägernäs, bara för att.

ALLTSÅ! Hela Gbg och projektet gick åt helvete.

Nu kör vi STHLM-student ist.

Nyss, idag ringde jag till Jeanette Höglund. Hon verkar vara en hur cool kvinna som helst. Och jag med min telefonfobi skulle ringa idag och boka ett möte med henne. För på praktiken vi har nu skall vi göra TV-inslag till lilla TV Nord som skolan har som sin Tv-kanal. Jag kan inte ens se den i Åkersberga. Men telefonsvararen gick igång, och visst känns det läskigt att geöva ringa upp igen om en halvtimma. Men snacka om vilken power man får utav att utmana sig själv, tvinga sig möta sina rädslor. Min är att ringa. ÅH HERRE MIN SKAPARE! Nu ringde hon upp. Wie! En bokat möte på söder på fredag. skall kolla upp ett bra café där man får filma.

Igår var jag hemma hos Sara. Min kära vän som bor ute på vischan med sin pappa, jag har aldrig vågat mig hem till hennes mamma som bor mer centralt i Vallentuna för där bor också en hund. Igår skulle vi dock till hennes farfar och farmors hus. Men efter 20 minuter ryckandes i dörren med en nyckel som inte ville låsa upp något alls åkte vi hem till hennes mamma, och hunden. "det b'sta du kan göra är att ignorera henne, för hon är lika rädd för dig som du för henne" Yeah, right! tänkte jag först. Men eftermiddagen flöt på och det gick hur bra som helst! wow. verkligen! Det var bara att ignorera så gick det bra. Sedan höll jag mig på min kant också.

Vad gjorde jag för vettigt hos Sara då? Jo, vi bestämde oss för ett nytt syfte med vårt projektarbete. Vi hade tänkt göra en studentresa till Gbg. Och vi reste till Gbg, men det gick väl sådär,... Lägger upp ett inlägg om det imorgon,...

Ursäkta för usel uppdatering, men hemma har vi inte fått internet fixat och i skolan kan jag bara tänka på jobbet.
   Praktiserar, alltså sitter och redigerar radioinslag/repotage hela dagarna uppe på redaktionen på skolan. Fy fan vad kul det är. Jag har nu varit programledare, producent och självkörare. alltså kommer jag nog inte vara i studion under sändning förens nästa termin då nästa praktikperiod är. :(

Idag har min mamma tonat mitt hår. När jag köpte lådan märkt "MahognyRöd" sade min mamma
- "Det där kommer inte att bli bra Johanna! Det kommer inte bli rött, du tar fel nyans!" Och jag svarade pedagogiskt:
- "Nej mamma lilla. Det kommer att bli fint." Jag var så säker på min sak att jag lovade henne att bara följa hennes råd för resten utav livet om min färgning blev misslyckad.

Jag har lila hår. Det ser förtäskigt ut.
Plus att jag måste lyssna OCH följa morsans råd för resten utav livet.

På söndag åker jag!

N2M(note to myself): Googla Mahognylila

Någon som lagt märke till min söta dalahäst?

Imorse drog mina föräldrar iväg på Kajaksemster tills onsdag. De kom in i rummet imorse, mamma med en kram och pappa med ett "Du får ta och städa upp härinne!" Jag tänkte att nu när de är borta och jag är hemma kan jag passa på att städa, men nu kommer de att tro att de fick mig att städa, vilket de inte får. VARFÖR TJAAAT?!

Brosan stekte pankisar till middag, jag vispade grädden (som fanns klar på burk! :P) och dukade. Till Alladin smaskade vi i oss liiite brända, men dock hela pannkakor. En jävla massa mer än vad jag lyckas åstadkomma med pannkakssmet.

Jag har testat diverse frisyrer och sminkningar på en trevlig hemsida. Jag ser för täääskit ut. Men in med bilden i photoshop och vips så blev man snygg.



Fråga: Vad för frisyr bör jag skaffa? Lugg? Snelugg? Ingen lugg? Långt, kort?

Lyssna på:


Over and Cappuccino

Lista från Freya! Here we go;

THREE NAMES YOU GO BY:
1. Johanna
2. Jojjo
3. Hannis
SCREEN NAMES YOU HAVE HAD:
1. Iamacranberry
2. Lovelyjinx
3. Sameoldtheme
THREE PHYSICAL THINGS YOU LIKE ABOUT YOURSELF:
1. Eyecolour
2. Eyelids
3. -
THREE PHYSICAL THINGS YOU DON’T LIKE ABOUT YOURSELF:
1. Face
2. From the waist and down
3. Tummy
THREE PARTS OF YOUR HERITAGE:
1. Swedish
2. American
3. Something mysterious, my mom is adopted
THREE THINGS THAT SCARE YOU:
1. Darkness
2. Teachers
3. Dogs
THREE OF YOUR EVERYDAY ESSENTIALS:
1. Computer
2. Hairspray
3. Skin lotion
THREE THINGS YOU ARE WEARING NOW:
1. Black shorts
2. Black dress
3. Black nail polish
THREE OF YOUR FAVOURITE BANDS OR MUSICAL ARTISTS:
1. Janis Joplin
2. Yann Tiersen
3. Säkert!
THREE OF YOUR FAVORITE SONGS (RIGHT NOW):
1. La Valse d’Amelie by Yann Tiersen
2. Ode to my family by Cranberries
3. Cup of coffee by Garbage
THREE THINGS YOU WANT IN A RELATIONSHIP:
1. Fun
2. Attraction
3. Loyalty
TWO TRUTHS AND A LIE, IN NO PARTICULAR ORDER:
1. Considering moving to Canada instead of Italy
2. Obsessed by my hair
3. Love paprika
THREE PHYSICAL THINGS ABOUT THE PREFERRED SEX THAT APPEAL TO YOU:
1. Length
2. Eyes
3. Nice clothes
THREE OF YOUR FAVOURITE HOBBIES:
1. Shopping
2. Reading
3. Travelling
THREE THINGS YOU WANT TO DO REALLY BADLY RIGHT NOW:
1. Loose weight
2. Get a tattoo
3. Get a scholarship for an education in Italy
THREE CAREERS YOU’RE CONSIDERING/YOU’VE CONSIDERED:
1. Radio
2. Stewardess
3. Cook/Chef
THREE PLACES YOU WANT TO GO ON VACATION:
1. Canada
2. Portugal
3. England
THREE GIRL NAMES YOU LIKE:
1. Isolde
2. Freja
3. Elona
THREE BOY NAMES YOU LIKE:
1. Leo
2. Alessandro
3. Sam
THREE THINGS YOU WANT TO DO BEFORE YOU DIE:
1. Have my own shop/restaurant/café/hotel
2. Become filthy rich
3. Be able to speak more than five languages
THREE WAYS THAT YOU ARE STEREOTYPICALLY A BOY/GIRL:
1. I enjoy shopping for hours
2. I always have painted nails
3. I love gossip
THREE WAYS THAT YOU ARE STEREOTYPICALLY A BOY/GIRL (OPPOSITE SEX):
1. Get terrified of the thought of being married to someone (?)
2. I love Star Wars
3. Doesn’t get hints(=slow *caugh*)

OH YEAH! NU är jag peppad. Svält på förmiddagen, energituggummin vid 14 och sedan sjuttioelva kanelbullar samt banana split. Nu Joltcola. Vad har jag gjort för att träna bort detta då? För om jag svullat kanelbullar och sedan inte försökt träna bort dem skulle jag aldrig skriva något, ens nämna det. Bara ligga under sängen apatisk, fast jag skulle nog vara för tjock för att ens komma under den.

WiiSport. Jag klättrar upp mot "pro"-nivån med boxning. Så. jävla. kul. Nu är jag svettig och lam i armarna efter att ha labbat och skickat iväg x-antal högerkrokar. Min söta pojkvän hjälper mig med Joltcolan som har ett sugrör i sig, för jag kan ärligt talat inte lyfta burken själv. xP

Men, inte nog med att jag blir svettig utav träningen, ÅNEJ, jag blir så uppstressad och aggresiv. Alla psykopater och misshandlare där ute som inte kan kontrollera sin ilska bör inskaffa WiiSport. Istället för att tända på hus, våldta tonårstjejer och knivhugga folk på tunnelbanan kan de stå hemma och svära, fräsa och förolämpa sina motståndare i tennismatchen man kör på tv.

Wii - Mer träning än Sims2.

Dagbok - Helt fucking guld värt.

När man är arg, ledsen eller deppad över saker som ingen annan kommer att förstå är det bara att berätta för dagboken, med en penna då. För ens privata lilla dagbok som ingen läser; där behöver man inte ta hänsyn till andra utan bara spy galla över precis vem man vill. Sen är det bra att ha ett gömställe eller ett maffigt hänglås så att ingen kommer åt att läsa det man skrivit.

Man kan ju tycka att massa personer man snackar med är jävla idioter och då är det skönt att kunna få ned all skit i dagboken så att man slipper gå runt på all ilska. (Nu får ni alla inte bli hispiga som känner mig och tro att jag snackar ren skit om er i min lilla dagbok, för det gör jag inte. Personer jag umgås med är aldrig idioter, möjligtsvis saker de gör ibland, eller kanske säger, men jag älskar er med era mindre bra egenskaper och bra.)

Fråga: Har ni tankegångar som JD's i Scrubs? Jag har det jätteofta och väldigt bisarra med! Kan typ stå och vråla i huvudet samtidgt som jag pratar lungt med en lärare eller i någon butik typ.

Bubblare: En snygg kille på apoteket öppnade en till kassa när jag och morsan skulle betala nästan och jag stod mentalt och skrek "Oh yeah! Du kan ta betalt av mig när du vill, eller ja, utav min mamma. Vi skall köpa en massa grejer här ser du så vi får stå lääääänge och packa! Intimservetter och bubbelgum med kaniner på. Sexy mama." Typ.

Men! Musik är inget jag lyssnar på samtidigt som jag gör något annat som gör att jag måste tänka. För när jag lyssnar på musik vill jag tänka musiken, inte tänka på annat. Min musik är inte till för att stänga ute annat ljud utan den är till för att uppfylla mig och låta mig drömma mig bort. (Jag dagdrömmer en del, en hel del för att vara ärlig)

För att komma till saken jag har precis kört ett träningspass, alltså musik i för då kan jag tänka mig in i musiken och inte på det faktum att det är så djävla jobbigt det är att behöva röra på sig. Men hörlurarna är fortfarande i då jag sätter mig och försöker lösa designen på denna blogg. Och det går från schlager till vispop till the Cranberries(underbart band btw!). Jag blir så nedstämd av deras musik! Spelar ingen roll om det är en munter låt, jag blir minst lika deppad för det. Men eftersom jag sitter framför datorn i photoshop och med stilmallar på bloggen så tänker jag inte på musiken, jag har inte ens märkt att den fortfarande går.

Mitt undermedvetna förvandlas till en betryckt stackare och tränger fram genom att vilja designa bloggen i svart och åter svart. Det är inte förens låten slutar som man börja undra vad i helvete man håller på med.

Jag gillar inte att musiken har kontroll över mig, så därför vill jag inte lyssna på skiten när jag inte är fokuserad på just mp3.

Bubblare: Jag har oftast jättekorta hörlursladdar (har sönder ett par i månaden) för att de egentligen är till mobiltelefoner så jag stoppar mp3 i bh. Någon annan som gör så?

Fråga: Hur skriver man ”Mp3” och ”BH” i bestämd form?

Ciao! Mi chiamo Giovanna e sono 17 anni. Il mio compleanno? 16 agosto 1990, sono un leone. Mi piace miei amici, musica, libri, film e mia macchina fotografia, NIKON D40. Mi piace andare al café o viaggi. Mi amo Italia e studio italiano livello tre per l'autunno. Studio al Täby enskilda gymnasium, Media.

Min knackiga italienska slipper de flesta drabbas av, eftersom minst 99% av de som kommer att läsa detta inte kan språket. tur för mig. Men det klingar säkert vackert det jag skrivit.

Mitt liv är de närmsta vännerna, fotografering, italienska och att resa. Min passion för nya kulturer är lite knepig att sätta ord på, det jag kan säga är väl att jag ÄLSKAR allt som har med resor att göra. att först och främst få packa sin väska och incheckning, start, landning, och tillslut ett nytt land.

En stökig perfektionist med ett hjärta som bultar för Italien och solrosor kommer här skriva om sina strapatser iväg på språkresan (10 - 23 aug 08), minnas alla gamla italienbesök, och planera inför framtiden som självklart skall utspelas där nere i söder i landet där allt handlar om underbara skor och handväskor.

Benventuo



Over and cappuccino