Rubriken är årsskiftets klockrenaste citat. Sagt av Suffi under spelomgång av "Så det kan låta". Djävlar vad jag sjöng igår. Ett under att stämbanden sitter där de ska.

300 bilder på fyverkerier, sju på Suffi och nån enstaka på kussarna. Kameran användes flitigt, om än lite oprioriterat. ;)

Vaknade vid 14 idag av att lillebror satt och slog på Guitar Hero. Jag och Suffi(båda stela som glasspinnar i nackarna) gick upp och käkade pannkisar. sedan promenerade hon hem,
     Såg Singin in the rain, såg även början utav tönt-Ivanhoe. "Han är en sån loser"(direkt-citat från mamma). Istället för att välja Rebecca tar han den blåsta och ack så otroligt FULA Lady Rowena. suck. will he ever learn?

Jag låg i min säng och vaknade stillsamt. Hade inte ont någonstans - som jag brukar ha därför att jag inte rör mig en millimeter om natten. Jag såg rätt in i garderoben på en ny fin glittrig sjal jag tjackade för 50 spänn på Plattan häromdagen. Och solen lyste på den! Jag kan säga att det är tekniskt omöjligt att solen skulle kunna lysa på den efter som en garderobsdörr och rullgardin var ivägen. Tillslut efter mycket tänkande (Hey - hur kvicka är ni tre sekunder efter ni slagit upp ögonen?!) insåg jag att det var min tavla som speglade solljuset in på min glittrande sjal.
Och jag fick en uppenbarelse.
Vad var det för uppenbarelse Johanna!? Undrar ni viskande försräckta men framförallt nyfikna (or not.) Men, jag har absolut Ingen aning. Men helt plötsligt kände jag mig lugn och alldeles mysig, som en teddybjörn, fast utan den obehagliga bomullen ifylld mig själv.

Det känns som om någon djävel proppat in sjuttioelva fluffiga blåbärsmuffins och tjugo bomulsstussar in i bröstet. Luften man andas blir som kolasås(utan den goda smaken) ögonen börjar värmas upp. Två bollar med pupiller som hotar att ploppa ur skallen inom två röda. Huden har lyft från resten av kroppen någon centimeter för känseln verkar ha försvunnit. Minst femtio sniglar har lämnat spår efter sig i halsen som inte går att svälja bort.

Jag vill sova men vet att om jag lägger mig i sängen kommer varken mörker, musik eller böcker få mig att kunna tänka på annat. Framtid, dåtid, nutid spelar ingen roll längre. Jag kommer att falla pladask, jag kommer att misslyckas totalt.



Utan förvarning dyker den bara upp. Den fucking djävla ångesten.

VAD I HELA VALSJÖN ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?

Jag tror jag njuter omedvetet av att krossa deadlines.

Imorse försov jag mig och var stört stressad då jag hade femton minuter på mig att duscha och allt sådant där man skall göra på morgonen. Med galla som ville upp i halsen hela tiden och högklackade stövlar sprang jag till bussen - och kom i tid! *high-five*

Men nu sitter jag här med min Freya på msn och min analys i word. I Samhällskunskap B har vi i år arbetet med i huvudsak EN uppgift. En uppgift som jag inte kommer att lämna in. Att gå ut med ETT IG i Sam B är väl inte så farligt? Jag siktade liksom aldrig på att bli ett underbarn ändå.

Det är så härligt med drömmar. Och då menar jag dröm-drömmar. Sådana man har då man sover. Igår natt drömde jag om min drömhydda(timmer, lyx, sjuttioelva badrum, stora sängar TYP.) jag drömde en infrusen kärlek, Alexander Skarsgård begravd i snö och min familj. En bra dröm. (Om man bortser från Skarsgård - sorry! Som var min kusins stora kärlek i drömmen)

Man kan komma upp med så sjuka grejer i sömnen, och oftast är det roligt att drömma, ibland en riktig djävla pina. Som inatt då jag drömmde att jag var fast i Big Brother-huset med perosner som jag absolut INTE vill vara i närheten av. Slutade med att jag dödade alla med en lie. Så det slutade lyckligt iaf! :)

Årets julkort blev klart igår. He he,.. Temat blev; "Östersund - skidskytte VM"

HIHIIIIIIIIII.

Jag sitter och stor-ler, skrattar och väser fram lyckliga tjut framför datorn. Viftar med händerna och hoppar upp och ned på stolen. Krafsar i bordskivan och får tyck i halsen. (tryck som känns som när man försöker tvinga upp kräks men utan kräkset, lit eobehaglgit alltså!)

Varför?

För att två av mina bästa vänner har gått och blivit kära, och kärade tillbaks. WOW. Skitkul! Just nu njuter jag av att vara hyper för deras skull och inte deppad för att vara utan kille själv.

Jag städar. CHE?! Ja, sant så det är ruskigt. Men jag rensar ut kläder, papper, saker, datorprogram, WordDokument osv. Hittade därigenom följande som jag skrev som en dagbok då internet låg nere för några månader sedan.

Utan internet
Dag 2

18:36
Jag kan inte blogga. Jag kan inte bilddagboka. Jag kan inte msna. Jag kan inte leva. Mitt liv är förstört! Jag kommer aldrig mer kunna leva ett normalt liv! Jag måste in på hem! NU! ADESSO! Jag blir sinnessjuk utav denna svacka. Jag kommer inte att överleva kvällen, timmen, minuten, sekunderna framför mig. Döden står i dörröppningen. Han gillar min spargris med döskallar på. Jävla döden. INTERNET! Inget är roligt längre. Snälla?

19:01
En liten svacka i humöret bara. Mitt kamerabatteri är nu fulladdat. Ett nytt minneskort i och bara att fotografera. Fast, endå. Fortfarande känns det som att något saknas.

20:17
Jag kan inte fotografera längre. Vet inte vem jag försöker lura! Det går inte. Jag tar ett bad istället.

21:46
Okay! Nu är alla läxor gjorda, nybadad och allt. NU skulle det sitta fint med en liten fungerande internetuppkoppling. Tycker inte ni? Ni kommer inte ens kunna läsa detta nu, utan om flera dagar då jag tagit livet av mig i desperation. Nu målar jag naglarna istället. Det har jag inte gjort!

22:05
Det finns ingen återvändo, det finns inga utvägar, det finns bara en sak att göra. Gå och lägga mig. TIO PÅ KVÄLLEN?! Som värsta dagisbarnet ju.

Fan vad mysigt det blev ikväll, från att ha kunnat vara tolv pers, slutade vi som fyra personer. Men mer glass och wok till oss! Jag och Cissi fick dessutom sex liter cola gratis på willys, vilken djävla spån den där snubben i kassan alltså.

,.. för studenten, på 19-årsdagen och 20-årsdagen,.

Japps, igår fick jag min present för studneten och två födelsedagar frammåt. Körtkort. Till sommaren cruisar jag runt Stockholm I BIL! Pappa föreslog intensivkurs och uppkörning i någon håla i Norrland(kommer inte ihåg namnet på den), lättare att kirra kortet där tydligen. "Jamen det finns väl en huvudväg och fyra rödljus där! Går inte att missa uppkörnignen"
Snart flyger jag iväg, okej, inte det, men typ flyger i själen för den kära Roslagsbanan har börjat gå igen! WIIIHUU! Inga mer stinkande, vattenläckande, mörka ersättningsbussar! Och om ett år, HA HA d är det ingen mera senapsgulsitsig Roslagsbana utan BIL! *flyg iväg, flyg iväg, flyg iväg*
Mot bion, och Freya och Louise. CIAO!

Detta är då ett klipp från slingan som ligger ute på TvNord just nu. Den osmj ag med halva klassen mestadels producerat under våran Tv-praktik. Här är det jag och Freya som filmat naturinslag; "Sthlm by night" Yeah. Jag är galen i Teddybears så utan låten hade inslaget inte varit detsamma, för mig.



Trivia: Redigerat i Avid.
     Jag hade loss någon skruv på stativet som ramlade ned i väskan därav mitt och Freyas internskämt "som en skruv i en stativväska". You know - "Som en nål i en höstack". Humorn suger så jag tror det var jag som sa det.
     Varför blir det hackigt? Blah! det ser snyggare ut på Tv'n!!! PLING (dagens i-landsproblem)


VARFÖR är SF fjolliga och inte låter en reservera/köpa biljetter nu?

Godmorgon! Min mobil och min dator har ställt klockorna på 05:43, medans min väckarklocka står på 06:43. Vad fan är klockan egentligen? Jag googlar vintertid och någon snubbe säger att den infaller 30 oktober år 2008. Det är inte 30 oktober! DET ÄR DEN 22:A FÖR I HELVETE! Och jag har ingen aning om vad klockan är!!

Det finns få, få texter/berättelser/dikter/romaner som berör mig. Som hamnar i "bra"-högen i minnet. En utav texterna läste jag i åttonde klass. Det är en helt, enligt mig, underbar text; skriven utav Stig Dagerman. "Att döda ett barn", tydligen ett beställningsjobb från "Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande". Nyligen har dock en vidrig människans advokat totalvåldfört sig på denna text. Hur kan han ens förmå sig att citera ur denna text, denna bit av ord som etsats fast i min "bra"-hög. Djävla, vidriga, äckliga människa. Jag är inte en person som hatar, men tack vare att advokaten till en liten flickas mördare citerar ur en utav mina favorittexter blossar otrolig avsky upp i mig. Jag vill inte att mitt fina textminne skall smutsas ned, eller ens vara i närheten utav en sådan person.
Jag blir äcklad, vill skydda texten, förära den med elpistol som den kan försvara sig med. Just nu kramar jag om orden i tankarna - för i vilken helfel situation de har använts,...

Att döda ett barn
LÄS HÄR

Artikel om äcklig, värdelös, förbaskad advokat
LÄS HÄR

Imorse klockan drog igång 06:30* och en levande död steg upp ur sängen. Kl 08:31* satt en då vaken Johanna i skolan och väntade på sin projektarbetskompis. Vid 09:28* tog hon ersättningsbussen hem då kompisen försovit sig - och har för ont i huvudet för att komma till skolan.

Nu jag sitter och surplar vatten från en blekt gul mugg ur ett blekt gredelint sugrör.

Att åka till skolan för att en halvtimma senare åka hem igen! Stor vits liksom!not. Hade fortfarande tandkrämsmaken kvar i munnen då jag kom innanför dörren.


MEN NU ÄR DET LILL-LÖRDAG och vi skall vara glada! Hade jag haft ett Id-kort, pengar och kompisar som är lika dumma i huvudet som jag hade jag dragit ut på krogen ikväll. Istället skall jag gå och spika lite och sedan kanske byta färg på nalgarna. Då känns allt bättre. Sedan kaaaanske jag borde skriva lite skolarbeten. Men sådant är ju tråkigt?


Sedan tänker jag nog göra ett IRL med mig själv och picknicka i Bokskogen. Jag känner faktiskt för att åka ut och ha en picknick ute någonstan snart! Kanske på söndag? Dock EFTER att jag varit i kyrkan.

*Jag VET sannerligen inte varför jag ideligen skriver klockslag. Typ en "24"-skada.
Jag tittar inte ens på "24"!!!11!

"Nej, det kan jag inte."

I min familj firar vi julen vartannat år med mina kusiner och faster, och de andra åren med mina mammas kusiner. Varenda år som vi kom på julafton hem till min mammas kusiner gick "Kan du vissla Johanna" på Tv - har du inte sett den, gör det. Och efter varje gång, år efter år frågade mina släktingar "Kan du vissla Johanna?". Ångest. Riktig djävla ångest - som sexåring! För inte fan kunde jag vissla.
De följande åren började jag träna någon vecka innan julafton för att kunna vissla till svar istället för att generat titta ned i backen med ett svagt "nej". I och med pressen så kunde jag inte få fram ett ljud. Sedan kom serien igen och man satt i soffan bredvid julgranen. Jag visste att så fort eftertexterna rullat klart kommer frågan skrattandes från någon glögg-drickande släkting. Det var så otroligt pinsamt tyckte jag, så otroligt jobbigt!

Men, det slutar lyckligt. Jag lärde mig tillslut att få fram vissel-ljud. Dock är jag idag okunnig i visslingsämnet - jag försökte nyss men inte ett ljud kom, bara luft. Lite sorgligt att jag som 18 år kan köpa snus, rösta och ta körkort - men inte kan vissla. Är det illa?

Men livet har sina ljusa sidor, för jag är GRYM på att blåsa bubblor! Haha! tuggummi<3

Over and cappuccino

,..sedan jag skrev det förra blogginlägget.

Gissa vad jag har gjort den tiden?
Helt korrekt, ägnat åt att skriva min livsåskidning. Skapat en stat för Samhällskunskapen och pluggat in italienska reflexiva verb i dåtid. Eller inte.

I två och en halv timme har jag ägnat mig b la åt:

Photoshoppa bilder på mig själv. Denna döpt till "Juhänna-Zåmbie"


Kolla in samtliga låtar från "Shrek"-filmen på youtube


,...och måla naglarna

Hur djävla svårt kan det vara att ta en kvart åt att skriva in en text? Jeeeeez. Arbetet är ju klart! Det är fanimej en bedrift att Inte göra något skolarbete alls!

Over and cappuccino

Wuuuhuu. Nu sitter man här sista kvällen med Religionsarbete, Samhällskunskaps läxa och ett Italienskaprov att plugga till. Och jag som tänkte att detta år skall jag minsann göra läxorna, plugga till proven och skriva arbetena så fort jag får dem i mina tassar.
HAHA! - AS IF!

I Religionen skriver vi en livsåskådning. Jag kan säga att det bra med en livsåskådning är att inga direkta fakta är relevant, bara ens egna åsikter. Och att jag är klar med den. Det som är dåligt med denna livsåskådning är att jag skrivit det för hand. (Alltså oläslig skit som jag klottrat ned då jag satt på lektionen lika munter som ett visset blåbärsris.)

Och visst får en livsåskådning med frågor om Gud, skapelsen och meningen med livet en att tänka efter. Varför finns jag? Tar universum aldrig slut? Kom hönan eller ägget först? Och vad i hälleflundran händer där vid Bermuda-triangeln egentligen? Går den att hitta på google earth tro?

FOTO: Sofie Nyström

Ja acke och ve, fy och fan. Vilka i-landsfunderingar man har!
Och istället för att skriva detta borde jag ha pluggat! SKRIIIIIIIV JOHANNA!

Tror dock att jag målar naglarna istället.

Jag sov tills jag vaknade idag. (Vanliga dagar är det inte jag utan någon zombie-liknande person som ser ut som jag fast med påsar under ögonen som stiger upp ur sängen). I vilket fall så drog ingen djävla klocka igång något skitprogram och jag kunde i lugn och ro vakna. Och det bästa av allt? All ilska var borta.

Det värsta av allt? Jag vaknade samma tid som min sista lektion för dagen började.

Min lillebror skolkar idag också. Han påstår att han är sjuk men det tror jag inte alls på. I've been there and done that bro - you can't fool me.

Snart kommer häx,.. hrrm, mamma hem och då påbörjas förhöret. Lillebror och jag slängs ned för källartrappan(okej vi har ingen källare, men ändå!) satta vid ett bord där morsan marscherar fram och tillbaks framför oss i skuggorna. En stark tandläkarlampa är riktad mot våra ansiktet så att ögonen tåras, hon kastar även glasspinnar på oss då isen är slut. "Varför Är Ni INTE I Skolan!!" Det är då man måste lägga fram de diagram och prognoser utav en själv man ritat upp och förklara i minsta detalj Varför man är sjuk. Jo, jag har sovit dåligt och kanske inte ätit så bra de senaste tre dagarna därav att jag kan ha fått yrselattacker? Sedan skall man själv framföra hur man planerar att lösa sina problem och sedan kommentera sin egen insats. Efter det är det bara att invänta domen. Antingen frias man med ett "Jaaa,.. Precis så är det när man inte sköter sig." Eller så döms man med ett "Ja. Men då får man väl intr sitta uppe så länge framför datorn,....osv osv" Allt beroende på morsans humör.

Om jag dessutom städar rummet nu lite snabbt så ligger jag defintitvt på plussidan. Och lillebror som lodat runt i morgonrock har klätt på sig. Jag drog även igång en diskmaskin. Allt för att plussa. Så är det att vara sjuk hos Holmströms, man ligger inte i sängen och snorar, man är uppe och städar så att man inte skall få en utskällning.

Geeees alltså. Fick ännu ett infall om att jag skall bli lärare. Jag kanske är sjuk trots allt?

Det finns två saker i skolväg som jag är helt såld på.
Det första; Italienska
Det andra; Radio

Och att försöka kombinera dessa två efter gymnasiet samtidigt, är svårare än jag hoppats på. Drömmen är trots allt att kunna plugga radio i Italien. Är det ens möjligt? Dock är det väl så att all radio/Tv är styrt av någon ledande politiker i Italien. Och är det inte utav en politiker så är det utav maffian.

JAG KAN BLI MAFFIABOSS! Fie fan vad fräckt! Att styra undre världen; knark, mutning, ”försäkringar”. Svarta kostymer och bilar med tonade rutor. Jag kan ha mitt eget radioprogram, en egen station och få sända med mina maffiakollegor hela dagarna i ända. Fast för att bli maffiaboss måste man nog ligga i lite. Alla maffiabossar nuförtiden är redo för PRO och behöver rullator för att ta sig fram. Men om jag gifter mig med en maffiaboss som sedan ”dör utav naturliga orsaker” boooorde inte jag kunna sno åt mig chefsposten?

Fick faktiskt ett infall idag då jag satt på 633:ans buss mot centrum att jag skulle bli lärare. Helt plötsligt visste jag att jag skulle plugga på lärarhögskolan och jobba på en högstadieskola. Hela den euforiska känslan av att jag fattat mitt beslut om vad jag ska bli när jag blir stor försvann dock på Roslagsbanans ersättningsbuss, vem fan tar frivilligt på sig lärarrollen på en högstadieskola? Jag gick nyss på högstadiet, det var ju hur många äckliga ungdomar där som helst.

Högstadium? Vidrigare än sniglar utan skal.

Over n' cappucino

Hon är arg. Den är arg. Personen är arg. Johanna är arg. Jag är arg. Och jag kan inte förstå varför. Inte ens mitt rum känns som en fristad längre. Jag vill riva ned mina bokhyllor och krossa spegeln, skära sönder rullgardinen och mosa väckarklockan. Jag vill bara skrika! Det är helt sinnessjukt hur arg jag är, och jag inser själv att jag på någon sjuk nivå är ohälsosamt arg.
Men, imorgon börjar jag och Cissi med träningen igen. Får ingen slags träning numer annars. Jag tror att skuttandes runt i en timma tre-fyra ggr i veckan gör sitt. Jag behöver avreagera mig annars kommer snart min bild upp i rutan på Efterlyst då de undrar vem fan bruden i ballerinakjol är som valde att riva Regalskeppet Wasa och sedan gå lös med tvättmedel i sergelfontänen.
Jag är arg.
Jag är så arg.

Okej, nu blev jag ledsen istället. För nu spillde jag ut min burk med hundratals paljetter i form av stjärnor. De små färgglada skitarna ligger nu där nere på golvet och glittrar elakt mot mig.


Djävla stjärnor.