Någon gång måste jag bli själv

I förmiddags var jag uppe i rymden. Innan dess läste jag en platsannons på en krog på Ljusterö. Det var "Meriterande med synliga piercingar". Fan; tänkte jag. De var så stolta över sin servitör som hade piercingar i näsan, läppen och snart skulle kanske skaffa i näsroten. Sen vaknade jag.



Imorgon är det en såndär träff som man ska ta med sig sitt CV till på Skansen. Vill någon följa med och hoppa ned till isbjörnarna? Skansen har inga isbjörnar. Nehe.

Ska ta en mini-rocket och pysa till bussen.

växa upp. växa upp. växa upp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0